Tumba-Tarzan

Natten var minst sagt svajig. Och det beror inte på ett överintag av rusdrycker. Jag trodde inte ett skepp av denna storlek kunde gunga så. Som tur är har vi en dubbelsäng så det finns lite yta att rulla på. Lagom trött trots sovmorgon lade vi an på Barbados. På något sätt hade myndigheterna missat att vi skulle komma (inte bara vi alltså, utan hela båten). Så vi lade till långt bort i tjotahejti och fick promenera långt för att komma till terminalen. Den eminenta reseledaren Cissi hade googlat upp bästa stranden på Tripadvisor och hittade Carlisle Bay. Jag gick och nynnade på gamla låtar av Belinda hela dagen. En taxi senare var vi på plats. Grym strand!!!! Absolut bästa jag någonsin varit på. Sköna människor, fantastisk sand och överlägset det klaraste och varmaste vattnet hittills. På öarna hittills har det varit regnskurar då och då och här var det inget undantag.  

Jag, T, B och #12 köpte platser på en snorklingsbåt medans Cissi och #15 låg och latade sig i sina solstolar. B har snorklat innan men för oss övriga var det debut. Båten tog oss ut till ett skeppsvrak och där kastade det ut oss i vattnet. Det var så häftigt! Alla fiskar man vill ha i akvariet fanns där. Efter ca 20 min var det uppsittning på båten igen och den körde iväg mot sköldpaddorna. I vattnet igen. Det tog inte lång stund förrän en sköldpadda tyckte det var läge att ta lite luft precis mellan B och T. Så häftigt!  #12 tog över rollen som snorklingschef och letade upp sköldpaddor mest hela tiden vilket han basunerade ut så att alla andra på turen slapp leta utan bara lyssnade efter honom. Detta var (för mig) det coolaste hittills på resan. Kidsen tyckte det var töntigt att åka båt tillbaka så de beslöt sig för att ta en lång simtur till stranden istället. Jag fick snällt åka med båten med alla prylar. Tur var väl det, för jag fick se en stingrocka till Bs stora förtret. 

Turen tog längre än väntat så en snabb lunch och taxi senare var vi tillbaka på båten. Efter lite poolhäng (som vanligt) och middag skulle jag och Cissi kolla in ett partyband i loungen. Herregud….. de slaktade låtar på löpande band. Däremot var det tur att vi gick dit, för Cissi (enligt henne själv) fick umgås med likasinnade. Nämligen glittriga, till tänderna uppklädda 80-åringar intog dansgolvet. B och #15 anslöt också och fick ta hand om Cissi när jag gick på musikquiz.  När ungdomarna lagt sig intog jag sportbaren och tittade i kors både på NHL och NFL samtidigt. Eftersom jag hade en Cowboyströja fick jag glada hejarop och också förklara den gångna säsongen för Dsllaslaget (en klar och tydlig stämma kan dölja oceaner av okunskap). 

Barbados var en grym ö, men än så länge leder St Maarten som destination. 

Dagen efter vaknade vi utvilade efter bästa nattsömnen hittills. Vi skulle inte komma till St Kitts fören vid 10 så vi tog en kaffe i sängen, morgonbad och lugn frukost. Om Barbados var den ö jag hade högsta förhoppningar om var det på St Kittts jag hade högst förhoppningar på planerad programpunkt. Simma med Delfiner! Vi klev i land i ett fullständigt kaos! Mitt på torget där vi klev i land fanns en kvadrat med kravallstaket. Innanför den var det en frizon för försäljare. Längs med staketen stod de och skrek hysterisk för att sälja Taxi, båtturer, bussturer mm. Precis när vi lämnar kaoset får B en apa (!) kastad på sig. Jag och Cissi fattar ju att det är ett försäljningsknep men vi kunde inte neka barnen. Apan transporterades runt mellan dem och för det fick vi betala 10$ per skalle. Jag lyckades pruta ner det dock. 

Sjukt varmt var det så vi hittade ett ställe med milkshake och lokal rom (grymt god) för att svalka oss lite. Sen tog vi vår buss till Dolphin Discovery. När vi bokade detta för ett år sedan var det fullbokat så vi fick köpa två olika paket. Kidsen fick ett och jag och Cissi fick ett. Det visade sig vara hur bra som helst. Vi knatade ner i en havsbassäng och för simmade delfinerna runt. Så häftigt! Jag och Cissi fick pussa, klappa, krama, kela, åka med delfinerna och hålla i deras fenor. Dessutom sköt de oss framför sig med nosen mot våra fötter. Skillnaden i paketen var att kidsen hade två delfiner som sköt dem framför sig vilket gav en brutal kraft. Barnen slungades upp i luften. Det känns helt overkligt att varit med om detta.  Jag är tokkär i Angela (min delfin alltså) och det kändes sorgligt att lämna henne. Det bästa med allt var hur lyckliga barnen var över att få göra detta. Vem säger att lycka inte kan köpas för pengar? En smolk i glädjebägaren var att man inte fick ha med sig telefonen utan var tvungen att köpa foton för den ringa summan av 3000kr!!! Nåväl, det var det värt. 

Lite shopping på det (en kubansk cigarr för nyår) bordade vi båten för sista gången. Där blev det (gissa vad?) poolhäng och middag igen. Idag var vi även på isshowen på båten som var riktigt häftig. Tyvärr såg jag inte hela då jag hade min största chans att vinna en quiz. Musikquiz, The King vs Queen. Boom! Alla rätt och en enkel seger. Cissi kände sig tursam så vi tog en sväng till Casinot för lite Black Jack (ja, vi gick plus). En märklig sak är att man får röka där så det blir lite vibbar från gamla dar på krogen. Man luktar inte vanilj. 

Efter det kick jag och Cissi för att lyssna på karaoke. Tydligen har det varit deltävlingar i detta som vi missat. Sista deltävlingen idag. Som ni alla förstår kan jag inte gå på karaoke utan att själv vara med. Alcohol med Brad Paisley framfördes och resultat kommer i morgon. 

Nu blir det dryga två dygn till sjöss innan vi anländer till Miami. 

Tjo!

När jag skriver detta har vi varit iväg i en vecka. Overkligt! Vilken resa vi får vara med om!

Äntligen dags för det första strandhugget. St Maarten var ön och den delas tydligen mellan Holland (ja, det kommer alltid heta Holland för mig) och Frankrike. Med erfarenheten från vilken tid det tar att lämna en finlandsfärja ringde klockan 06.25. Packa allt som behövs och hänga på låset till frullen kl 07.00. Hetsäta för att stå först i kön för att få lämna båten 08.00. Nu visade det sig att det inte var någon kö alls så det var bara att knata av skutan. Eller bara och bara, självklart har #12 slitit ut sitt seapass (vår biljett och nyckel till allt på båten) så det var bara att gå till informationen och hämta ut ett nytt. Under tiden drar de övriga iväg som en avlöning för att hitta station nr 2 där vi ska samlas för transport till ridningen. När jag och #12 hinner ifatt dem inne vid hamnplan (kajen är 600m lång) har de inte hittat rätt. Inte vi heller för den delen. Vi irrar omkring och försöker fråga oss fram men ingen vet något. Till slut får vi veta att det är precis för man går av båten. Suck…. Vandra tillbaka hela vägen igen. När vi hittat rätt ska alla väga sig för att få rätt häst. Med den enorma pondus (=vikt) man besitter innebar det att jag inte fick rida alls. Helt enkelt för tung. Nåja, vi satte oss iaf på bussen som ska ta oss till farmen och vi insåg snabbt att den bussen garanterat inte hade gått igenom besiktningen hemma. Väl framme på farmen fick övriga var sin häst medans stackars jag fick sätta mig i en solstol på stranden och ta en öl. Med extremt olika mängd självförtroende skrittade den tappra skaran iväg. Under tiden bekantade jag mig med den lokala husgrisen. Efter ca 1h kom de tillbaka och skulle avsluta sin ritt genom att bada med hästarna. Såg riktigt härligt ut. Alla såg ut som värsta John Wayne när de styrde sina hästar, eller iaf åkte på sina hästar igenom vattnet. Som avslutning fick jag och Cissi smaka på den lokala drycken Rompunch. Grymt gott!! 

Nästa anhalt var lunch och strand. Och vilken strand det var!! Helt underbart och precis så läckert jag hoppats på att det skulle vara i Karibien. 40$ senare så hade kidsen fått varsin solstol och sen var stekandet och badandet igång i det klarblå vattnet. 

Efter några timmar var det dags att ta sig tillbaka till båten medelst båttaxi. Där blev det poolhäng, middag och till sist bio. Vi såg den senaste Jurassic-vaddennuheter. 

När vi kom till rummet hade vår störtsköna housekeeper, Marlan från Jamaica, byggt en liten groda av våra handdukar. Rätt skickligt faktiskt. Tidig läggning för ett nytt strandhugg i Antigua dagen efter. 

Vi tog det lite lugnare på morgonen då vi visste att det gick snabbt att komma av båten. Ack så fel vi hade. Helt plötsligt hade fartygets 3645 passagerare (ja, så många är vi faktiskt) beslutat sig för att gå av samtidigt. Efter visst köande lyckades #12 för andra dagen igen med konststycket att sabba sitt kort. Upp till informationen och på nytt köa. 

På Antigua skulle det bli Zip Line i djungeln för alla utom mig och T. Denna gången var det självvalt då jag knappt kan gå upp på övervåningen utan att få svindel. T är inte heller då imponerad av höjder så vi tog en bulle till Dickinson Bay. Vänstertrafik, Stig Blomqvist bakom ratten och vägar som såg ut som de varit krigshärjade gjorde att resan inte kändes helt trygg. Dessutom saknade chauffören växel så vi fick helt enkelt ta det på krita med löftet om att han skulle köra oss tillbaka sen. 

Stranden var jättefin men med St Maarten i färskt minne blev det bara en ok upplevelse. T däremot stortrivdes och låg i vattnet mest hela tiden. 

Vid lunchtid tog vi oss tillbaka till båten (ja, jag gjorde rätt för mig och lyckades via djungeltelegrafen få tag på rätt chaufför). 

Väl där mötte vi upp de övriga och efter lite shopping blev det poolhäng igen. Lite senare på kvällen satte vi oss tillrätta vid poolen gör att titta på Top Gun Maverick. Riktigt mysigt att se bio utomhus på det sättet. Kvällens dresscode var Karibisk så efter att ha slängt på sig lite färgglada kläder var det dags för en 3 rätters middag i lugn och ro. Eller inte…. Maken till stressad servitör har jag aldrig sett. Här gick allt i 130. Nästan innan beställningen var gjord var maten på bordet. Sedan stod snubben och väntade och tog tallriken så fort någon var klar. Till slut var det bara #12 som lugnt satt och åt medans vi andra fått avdukat för länge sedan. 

Imorgon har jag höga förväntningar på dagen. Då kliver vi i land på Barbados. 

Tjo!

Dagen då man firar jul här borta. På vägen till frukosten reagerar jag på en familj iförd pyjamas. Skumt. Sen ser jag en till, och en till. Tydligen är det någon tradition att lite lojt toffla omkring i pyjamas hela dagen. 

Frukosten är självklart enorm. Det finns alla möjligheter att gå upp några kilo vid varje måltid hör. Efter frukost blev det en ny löparrunda på däck. 18 varv blev 3,2 km. Måste ju få ner i matchvikt så att jag klarar viktgränsen vid ridningen på St Maarten. Vi har också lärt känna båtens Quiz-Master som är från Kenya. Absolut INGEN på båten förstår när han ställer frågorna. Charmigt men helt obegripligt att han fått det uppdraget. 

Cissis VIP-pass har också gett oss förtur till en del grejer. Tex klättringen. Cissi, B, T och #12 hade modet att testa väggen. Själv intog jag min roll som sjukt imponerad fotograf. De var grymma!

En annan mycket märklig sak finns på båten, just för att det är en båt. Nämligen en isrink. Övertygad om att det var plastis satte familjen hockey kurs mot detta. Nu visade det sig att det var riktig is, helt sjukt! Skridskor och hjälm åkte på och en farsa var väldigt fundersam kring hur en hel familj kunde åka så bra skridskor. Samtidigt som Coach Cissi förmanade kidsen att gå ner i grundställning var jag tillbaka i skridskoskolan. Ända skillnaden var att det inte var småbarn jag fick lyfta upp från isen utan fullvuxna 100+ karlar…

Efter det satte jag och Cissi oss på balkongen och delade en flaska bubbel i solen. Oslagbart! 

Vi beslöt oss för att se den stora julshowen  (nja, inte #12 som somnade 20 sekunder efter att han satt sig). De inleder med introt till Oh Holy Night. Det här blir mumma tänkte jag. Oj vad fel jag hade! De fullständigt massakrerade världens bästa jullåt! Resten av showen gick också i massakerns tecken. Men dansarna var grymma och två av sångerskorna. 

Formal Dresscode stod på dagordningen till kvällens middag. Lyxig trerättersmeny (jag valde lax före New York steak!) avnjöts och sedan blev det hopp i bingen. 

Ny dag!

Vi hade passerat en tidzon under natten så vi tappade en timme. Jag, T och #12 skulle testa på surfmaskinen kl 09.00 så det blev tidig frulle. Det blåste full storm så det var ett fullt sjå för de som inte var igång i maskinen för att hålla ordning så att inte alla kläder blåste bort. Mäkta imponerad över kidsen som fixade det bättre än jag trodde. Själv råkade jag vara den enda som inte ramlade av, men vem tävlar?

Efter det hade övriga familjen vaknat till liv och dessutom hittat någon lyxig frukostrestaurang. Vi drog oss till poolområdet och det var tokskönt i solen. Runt 12-slaget började det välla in folk runt poolen. Det visade sig att det skulle vara "Men’s Belly Flop Competition". På svenska, tävling i magplask. Jajamen, självklart anmälde man sig till det (tack vare T som uppenbarligen såg det som resans höjdpunkt att se pappa både göra bort sig och dessutom få se gubben få lite ont). 6 stabila magar och en vältränad yngling radade upp sig. Kvalomgång och Top 3 skulle gå vidare. Det som inte framgick var att man skulle göra entré medelst sexig dans. Tur att man gått på Baders Dance Academy…. Poängbedömning 1-5 och mitt första hopp (från poolkanten) genererade i stabila 4,6 poäng (satan vad ont det gjorde). Finalomgång. Då plockar dårarna fram en jä-a platå som man ska hoppa ifrån. Jag hoppar ju inte ens från ettans trampolin in vanliga fall. Skit samma, inte ska familjen få skämmas. Ett absolut perfekt hopp med en lika perfekt smärta (smärta är en högre form av njutning) och ännu mer perfekt rodnad på hela kroppen innebar maxpoäng 5. Vinsten var odiskutabel. Nu kan man alltså titulera sig som "Cruise Belly Flop Champion"!

En liten stilstudie…

Ytterligare poolhäng efter det för att sedan avnjuta en middag. 

Jag och Cissi avslutade kvällen med att se spansk karaoke (sådär), samt att vara med i en gameshow som någon dåre i vårt lag tyvärr gjorde så att vi torskade. 

Imorgon blir det första strandhugget då vi anländer till St Maarten. Hästridning och strandhäng står på programmet. Men om det får ni läsa nästa gång vi hörs. 

Tjo! 

Ni som känner mig vet att jag är en julfettishist. Så självklart ska julafton firas enligt uråldriga traditioner. Det innebär att man vaknar 03.00 av att någon dåre obönhörligt knatar omkring i lägenheten ovanför oss. Det sägs ingenting, låter ingenting förutom fotsteg som går och går konstant i två timmar. Vid 05.00 får jag nog. Det är dags för den traditionsenliga löparrundan på strandpromenaden (varje jul). Det blev en skön kontrast av hurtiga människor (som jag) och det tåg av walk of shame som alltid är lika kul att se.  

Det trodde ni inte om mig….

En snabb dusch och då har även Cissi fått nog av spöket Laban ovanför. Vi slår följe för att lika traditionsenligt som allt annat hittills avnjuta en frukost på ett dygnet runtöppet colombianskt hak (varje jul). 

Väl tillbaka på hotellet avnjöt vi samma frukost som alltid - Frukt, croissanter och en Corona (varje år). 

Som tur var hade familjens IT-ansvarig, Cissi, hittat ett avsnitt av Kalle med allas vår Arne Weise på Darknet, så lite (riktig) tradition blev det allt. 

Sjukt mysigt att sitta hela familjen och se detta på andra sidan jordklotet. Ännu mer tradition blev det när den finska tomten knackade på. Synd att jag missade det bara då jag var ute på min andra löparrunda för dagen….

Äntligen dags för att ge sig av till fartyget. Cissi hade lyxat till det och köpt något slags VIP-paket till oss. Så vi fick gå ombord tidigare än andra och slapp alla köer. Lyx! Väl ombord på båten visste vi … absolut ingenting! Ingen info om något förutom att vi skulle få våra hytter vid 13-tiden. Som yra höns knatade vi omkring och försökte få reda på vad som ingick i Cissis VIP-paket men utan resultat. Eller jo, vi lyckades ta reda på att de ingår wifi i paketet och tur är väl det (annars hade du inte kunnat läsa detta). Hursomhelst, vi går till lunchbuffén och samtliga lyser upp. En mött familj är en bra familj. Här finns allt. Burgare, fisk, mexikanskt, amerikansk etc. Mätta och belåtna tar vi en rundtur på båten för att lära oss att hitta. Det mesta är ganska logiskt men för en viss reseledare kommer det nog ta ett par månader till innan hon inser att vi bor på våning 10 och inte 12. Kidsen har också fått ett dryckeslaget som innebär att de kan välja milkshakes och läsk till förbannelse. Så, 13 liter cola och 7 milkshakes senare börjar de bli lite sega. Samtidigt som vi lägger ut börjar också sjögången. Det gungar hyfsat rejält och då kommer B och #12 på den geniala idén att sjösjuka botas bäst av ett par kilometer löpning på löpbandet i gymmet. 

Övriga softar, packar upp och bekantar sig med båten. Planerna på en 3-rätters middag ändras snabbt till sänggående och vila. Jag, T och #12 håller ångan uppe och kollar en show och drar i oss en burgare innan kidsen stämplar ut. 

I skrivande stund sitter jag i sportbaren och kollar Steelers vs Raiders. Det mest spännande med det är att Wisconsin har släppt löst alla Billy Bob och Sandra Ray i baren. Jag har aldrig sett så många truckerkepsar och hockeyfrillor på samma gång. Och då har jag ändå varit i Pardubice. 

Vädret har minst sagt varit sådär idag. Kallt och blåsigt. Men jag hoppas det blir bättre imorgon. Planen är frukost på balkongen med utsikt över Kapten Jack Sparrows eskapader i karibiska havet. 

Summa summarim: Allt är fantastiskt, båten är enorm, maten är kanon och amerikanarna är precis så högljudda som man kan tänka sig. Imorgon blir det julafton igen då det är Christmas Day. 

Tjo!