Miami - Det brinner aldrig och korven är dyr
Äntligen framme i Miami. När detta inlägg författas är det 2,5h kvar tills julafton. Ni som läser detta har förmodligen inmundigat den nygriljerade skinkan till tonerna av Arvingarna på Bingolotto (är inte Arvingarna överallt just nu?). Jag tänker inte
tråka ut er med att referera till 13h på flygplan, 6h på flygplats samt hur Cissi lyckas förarga gränspolisen i USA genom att hitta på egna lösningar. Det får ni läsa om annorstädes.
Det enda referat ni får från gårdagen är att T lyckas med konststycket att köpa en korv med bröd gör 180kr. Detta är något som hade förväntats av #12, men syrran är på god väg att lära sig av storebror. Nu visade det sig att det inte på något sätt var
särskilt konstigt här i södra Florida. Allt är fruktansvärt dyrt! Dessutom lever gamle Jimmy Carters finansideer kvar då man lägger på 18% skatt på allt. Varför i h-vete kan man inte skriva ut det direkt????.
Nåvä, dagen eller rättare sagt natten börjar med att T vid flertalet tillfällen skäller ut #12 i sömnen. Detta innebär i sin att sömnen för samtliga utom undertecknad får sig en törn.
I arla (vem använder det uttrycket?) morgonstund ger sig jag och Cissi ut på frukostjakt. Det regnar men det gör inget för att det är löjligt varmt och fuktigt ute. Efter ett systematiskt vandrande genom streets och avenues hittar vi till slut rätt. Lite
frukost, tandborste och näsdukar senare så har vi blivit 700kr fattigare. Bara en liter juice kostar 70 spänn.
Väl tillbaka på hotellet planeras det över frukost. Gleisners och Berggrens ska gå var för sig då vi har helt olika infallsvinklar på vad som ska göras.
Likförbsnnat hamnar vi på samma ställe ändå.
Regnet lägger sig och beslutet tas att dan före dan ska tillbringas på stranden. Strand modell bättre (förmodligen bäst) intas och #15 får sina hett eftertraktade solstrålar på sin kropp. Han ska nämligen bli brun på denna resan.
Frukostpromenad
Strandhäng
Efter beachen blir det ombyte, visitation och BRAK. Nja, ombyte iaf. Vi ska promenera till Miamis sydligaste udde. Nu visar sig #15s fotografiska förmågor. Han fotar ALLT till det övriga sällskapets spontana hejarop. Dock måste jag erkänna att resultatet
blir förbluffande bra. Han lyckas tom fånga tomten på väg att hämta sina renar. Så måste det vara eftersom han kör med hundspann.
Bedöm själva nedan, men jag tycker #15 lyckats väl att fånga känslan här i värmen.
Efter en lång promenad enas vi om att middag måste inmundigas. Det är viktigt att definiera det som middag oavsett tid på dygnet annars kan #12 mycket väl få för sig att det saknas en måltid. Under nämnda middag vaknar helt plötsligt shoppingmonstret
till liv hos B. Nu ska det shoppas skor! Detta kan mycket väl vara det absolut viktigaste under hela resan. Hela sällskapet minus #15 knatar iväg för lite kvällsshopping. Då dyker brandbilen upp igen. För fjärde gången denna dag är brandmännen
ute och okynneskör med sirener och allt. Inte dan brinner det. Tror aldrig det brinner här. För i brandbilen sitter 6 fotomodeller till brandmän med solbrillor och uppkavlade armar och ler och gör allt för att likna Mastodonfilms-Mats. Greger hade
blivit alldeles till sig (ni som vet, ni vet).
Om ett par timmar är det julafton och det känns både surrealistiskt och härligt att fira den här. Eller här och här, imorgon kastar Explorer of the Seas loss och vår resa tar en helt ny vändning. Ska bli sjukt spännande!
God jul alla och glöm inte att "Alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister" -Tyko Jonsson
Tjo!
Kommentarer
Trackback
