Första strandhuggen
När jag skriver detta har vi varit iväg i en vecka. Overkligt! Vilken resa vi får vara med om!
Äntligen dags för det första strandhugget. St Maarten var ön och den delas tydligen mellan Holland (ja, det kommer alltid heta Holland för mig) och Frankrike. Med erfarenheten från vilken tid det tar att lämna en finlandsfärja ringde klockan 06.25. Packa allt som behövs och hänga på låset till frullen kl 07.00. Hetsäta för att stå först i kön för att få lämna båten 08.00. Nu visade det sig att det inte var någon kö alls så det var bara att knata av skutan. Eller bara och bara, självklart har #12 slitit ut sitt seapass (vår biljett och nyckel till allt på båten) så det var bara att gå till informationen och hämta ut ett nytt. Under tiden drar de övriga iväg som en avlöning för att hitta station nr 2 där vi ska samlas för transport till ridningen. När jag och #12 hinner ifatt dem inne vid hamnplan (kajen är 600m lång) har de inte hittat rätt. Inte vi heller för den delen. Vi irrar omkring och försöker fråga oss fram men ingen vet något. Till slut får vi veta att det är precis för man går av båten. Suck…. Vandra tillbaka hela vägen igen. När vi hittat rätt ska alla väga sig för att få rätt häst. Med den enorma pondus (=vikt) man besitter innebar det att jag inte fick rida alls. Helt enkelt för tung. Nåja, vi satte oss iaf på bussen som ska ta oss till farmen och vi insåg snabbt att den bussen garanterat inte hade gått igenom besiktningen hemma. Väl framme på farmen fick övriga var sin häst medans stackars jag fick sätta mig i en solstol på stranden och ta en öl. Med extremt olika mängd självförtroende skrittade den tappra skaran iväg. Under tiden bekantade jag mig med den lokala husgrisen. Efter ca 1h kom de tillbaka och skulle avsluta sin ritt genom att bada med hästarna. Såg riktigt härligt ut. Alla såg ut som värsta John Wayne när de styrde sina hästar, eller iaf åkte på sina hästar igenom vattnet. Som avslutning fick jag och Cissi smaka på den lokala drycken Rompunch. Grymt gott!!
Nästa anhalt var lunch och strand. Och vilken strand det var!! Helt underbart och precis så läckert jag hoppats på att det skulle vara i Karibien. 40$ senare så hade kidsen fått varsin solstol och sen var stekandet och badandet igång i det klarblå vattnet.
Efter några timmar var det dags att ta sig tillbaka till båten medelst båttaxi. Där blev det poolhäng, middag och till sist bio. Vi såg den senaste Jurassic-vaddennuheter.
När vi kom till rummet hade vår störtsköna housekeeper, Marlan från Jamaica, byggt en liten groda av våra handdukar. Rätt skickligt faktiskt. Tidig läggning för ett nytt strandhugg i Antigua dagen efter.
Vi tog det lite lugnare på morgonen då vi visste att det gick snabbt att komma av båten. Ack så fel vi hade. Helt plötsligt hade fartygets 3645 passagerare (ja, så många är vi faktiskt) beslutat sig för att gå av samtidigt. Efter visst köande lyckades #12 för andra dagen igen med konststycket att sabba sitt kort. Upp till informationen och på nytt köa.
På Antigua skulle det bli Zip Line i djungeln för alla utom mig och T. Denna gången var det självvalt då jag knappt kan gå upp på övervåningen utan att få svindel. T är inte heller då imponerad av höjder så vi tog en bulle till Dickinson Bay. Vänstertrafik, Stig Blomqvist bakom ratten och vägar som såg ut som de varit krigshärjade gjorde att resan inte kändes helt trygg. Dessutom saknade chauffören växel så vi fick helt enkelt ta det på krita med löftet om att han skulle köra oss tillbaka sen.
Stranden var jättefin men med St Maarten i färskt minne blev det bara en ok upplevelse. T däremot stortrivdes och låg i vattnet mest hela tiden.
Vid lunchtid tog vi oss tillbaka till båten (ja, jag gjorde rätt för mig och lyckades via djungeltelegrafen få tag på rätt chaufför).
Väl där mötte vi upp de övriga och efter lite shopping blev det poolhäng igen. Lite senare på kvällen satte vi oss tillrätta vid poolen gör att titta på Top Gun Maverick. Riktigt mysigt att se bio utomhus på det sättet. Kvällens dresscode var Karibisk så efter att ha slängt på sig lite färgglada kläder var det dags för en 3 rätters middag i lugn och ro. Eller inte…. Maken till stressad servitör har jag aldrig sett. Här gick allt i 130. Nästan innan beställningen var gjord var maten på bordet. Sedan stod snubben och väntade och tog tallriken så fort någon var klar. Till slut var det bara #12 som lugnt satt och åt medans vi andra fått avdukat för länge sedan.
Imorgon har jag höga förväntningar på dagen. Då kliver vi i land på Barbados.
Tjo!
