Tumba-Tarzan

Dag 6 (gameday #4)

Andra dagen i turneringen började med en välbehövlig sovmorgon. Samling för avfärd var 11.45 så det fanns gott om tid för alla att utnyttja tiden till att göra lite som man ville. Lite oväntat ville #27 och #12 shoppa (de gör enkelt inte det i vanliga fall) och själv valde jag, Cissi, Straight Leg, Mr. Buffé, The Social Network Frånberg, #21 och #32 att vila ut vid poolkanten. Vi fick sällskap av pooldamsugaren Leffe som tjejerna trodde var en orm. Vi blev alla dessutom medvetna om vårt urusla ordförråd när vår egen ljudboksinläsare ställde kontrollfrågor kring uttal. Jösses vad många ord det finns man aldrig hört talas om. 

Vi uppräckte även att hotellet har bastu med en helt orimligt hög temperatur. Det hindrade dock inte The Social Network att göra en utläggning om alla människor,  som förmodligen också har samma epitet, berömde våra killar och tjejer dagen innan. Jag blir fascinerad över hur dessa människor hittar varandra. Jag stöter bara på vuxna karlar som tigger puckar och pins. Gammal som jag är blev jag överlycklig över att man fortfarande använder telefonautomater här. Försökte instruera de yngre i hur man gör. Oklart om det gick bra. 

Väl nere i repan för samling får Cissi sin första kritik som reseledare av Notan. Hur sjutton kan man para ihop två långbajsare som #5 och #8 i samma rum? De kommer ju aldrig passa tiden. Några minuter efter utsatt tid dyker dock bajsarna upp i sällskap av Mr Buffé som också behövde r sin tid vid vattenklosetten. 

Match #1 för dagen var mot TBD. Detta trodde vi ända fram till nedsläpp inte var ett riktigt lag utan att det skulle bli "To be decided". Nu hade detta lag valt att döpa sig så och tror att namnet syftade till deras matchställ. De hade inte riktigt bestämt hur de skulle se ut. 

Matchen var en riktig skitmatch från vår sida men vi lyckades iaf vinna med 5-2. Lustigt hur det kan skilja sig i upplevelsen då både spelare och ledare var överens om att det var uselt medans föräldrarna tyckte det såg jättebra ut. 

I slutet på matchen lyckades #15 slå sönder sin custom fitting stick. Som tur var hade han med sig ytterligare en custom som dock inte var förberedd. Att såga en klubba till rätt längd är ingen konst om man inte är i Kanada. 

1. Att hitta en såg är inget man gör i en handvändning. 
2. Att hitta en såg som går att använda är omöjligt.

Cissi lyckade efter mycket om och men hitta en vaktmästare som absolut kunde låna ut en såg. Vi glider in i hans verkstad och han plockar fram en fogsvans…. wait for it…. UTAN TÄNDER!!! På riktigt! Jag testar att såga mer som en artighetsgrej, men det händer ingenting. Efter ett par minuter tycker vaktmästaren att han minsann ska visa hur det går till men icke! Han kan inte heller såga. Någonstans tror han ändå att tänder ska växa ut på sågen om man använder den riktigt mycket men så är det inte trots han uppmuntran. Efter 5 min till undrar han om jag inte hellre vill använda hans cirkelsåg? Att han inte erbjöd det från början övergår mitt förstånd. 

Efter lite pizza och Caesarsallad är det dags för match #2 mot Jr.Buzzers och för att vara garanterade semifinal måste vi vinna. Som tur var hade jag sett detta lag igår och jag var inte jätteorolig. Men ut kliver ett helt annat lag. De har kallat in ett gäng AAA spelare så de är bra mycket bättre än vad de visat tidigare. 0-0 efter första. Det syns på laget att bensinen börjar ta slut, viljan finns där men energin är slut. 0-1 efter andra och en bra bit in i tredje. En Time-out och lite planer för slutet. Allt på mål. Puck, spelare och motståndare. Allt på mål! En som tar detta är #5 som kliver över blå och dundrar in kvitteringen med 47s kvar. Stort jubel men vi måste få in ett till. Vi får inte till något riktigt farligt och det slutar 1-1. 

Det är dyrt med mobildata i Kanada, riktigt dyrt. Därför måste man förlita sig på Wi-Fi. När det inte funkar så blir det riktigt frustrerande. Laget är besviket och förbannat över oavgjort och jag får märkliga osammanhängande uppgifter om att vi kan gå till semi ändå av de som räknar på tabellen. Det ska trots allt gå fler matcher. Jag sätter mig med papper och penna och räknar på alla eventualiteter, men jodå, visst klarade vi semifinalen!!! Stort jubel i omklädningsrummet!

På kvällen drog jag, Cissi och Jonas till en utescen där de visade Stanley Cup finalen. Återigen visade det sig smått omöjligt att vara smidiga. "Kan man bara sätta sig och beställa vid baren?" Jsjamen var svaret men det gick inte alls. Nu rubbades alla cirklar för tjejen vi träffade vid bordet kunde inte alls hantera det rebelliska beteende vi nu hade. Till slut blev vi iaf tilldelade ett bord. Bra match och enkel seger för The Av’s. Det mest bestående intrycket av kvällen var nog den random snubbe som helt omotiverat gick omkring och blåste såpbubblor. 

På vägen hem blev jag återigen påmind om att det är lagligt med Cannabis här. Det luktar precis överallt när man går. Mycket kommer jag sakna när vi åker hem imorgon men definitivt inte den där doften…

Over and out….

För att komma i fas följer här två dagars blogginlägg:

Dag 4 Torsdag (Gameday #2)

Förbannade plastflaskor…

Big day!! #12 fyllde 15 år och får därmed nu ta B-certifikat för amatörradio. Stort! Vi hittade en tårtbutik som även sålde heliumballonger. Det i kombination med hans rumskompis #30 utlånande av rumsnyckel gjorde att vi lyckades väcka med skönsång och tårta på sängen. Riktigt fint av vår guide Anna som hade köpt presenter till honom på Hockey Store dagen innan. Respekt!

Morgonen och förmiddagen var helt obokad. Jag, Cissi, Straight Leg Olsson, #21 och #32 beslöt oss för att ta oss till Kensington Market vilket skulle vara en matmarknad och lite stånd med prylar. På vägen dit gick vi via Graffiti Avenue, en märkligt gömd liten gata med skumma vrår, där man målat graffiti precis överallt. En del riktigt skickligt, men en del rent klotter. Urindoften i gränden var så påtaglig att jag misstänker att man inte har problem med låga pissoarer där. Vi lyckades också få ta del av de lokala elektrikernas arbete. Om de var en elinstallation eller konstinstallation är ytterst oklart. Coach Notan och ni övriga för bedöma själva. 

Vädret började närma sig det extrema, oerhört varmt! Jag och Cissi njöt av fulla drag medans de övriga gnällde och sökte glass och kalla drycker. Glass finns dock inte i Toronto (uppenbarligen) så det blev lemonad och iskaffe istället. Väl vid Kensington Market var vi  en timme tidiga så vi botaniserade i billiga T-shirt affärer istället. Vi gick iofs in i en liten smyckes- och prydnadsbutik men innanför dörren insåg vi att vi misstolkat. Doften talade sitt tydliga språk, detta var en cannabisbutik (det är lagligt här) och här kunde man köpa alla tillbehör man behöver för att kunna prata osammanhängande med sig själv för en stund. 

Promenaden i 35-38 grader sträckte sig till ungefär 1 mil innan vi kom till food court för lunch. När brandlarmet går i ett köpcentrum tror jag att det är kutym på de flesta ställen att man går mot utgången. Inte här inte. När brandlarmet gick satt alla kvar, stod kvar i sina köer och fortsatte shoppa. Efter några minuters tutande kom en röst som lugnt förklarade att det brinner i byggnaden men brandkåren är på väg, så fortsätt med det ni gör. Mycket märkligt. Vi gjorde inte som hon sa utan vi gick tillbaka till hotellet där poolen äntligen öppnat efter reparation. #32, som uppenbarligen haft som enda målbild på denna resa att bada, stressade ner till poolen bara för att upptäcka att någon annan var först. Inte för att jag tävlar men…

Dags för match #2. Oklart vad laget hette då alla lag vi from nu möter är hopkok av olika spelare. För er som inte vet kallas det Select och skiljer sig lite från svenska motsvarigheten. I Sverige kan du köpa dig en plats, här blir du uttagen. Sen kostar det hysteriskt mycket ändå. De spelare som vi mötte betalar ungefär 10.000$ (!) per säsong. Det motsvarar ungefär 90.000kr. Det ni…

Hursomhelst, ledarna och föräldrarna var skitsura (en del direkt otrevliga) över att vi flyttar matchen till liten rink. De hade minsann betalat och ställt in sig på att spela i den stora rinken med en mysig läktare. De hävdade tom att det hade med spelarnas säkerhet att göra. Bullshit….. vi spelar på liten rink. Det tillsammans med att Coach Notan kom på två av deras spelare med att slänga vår svenska flagga i soporna gjorde att tändvätskan var hyfsat naturlig. Uppsnacket var tydligt och mina direktiv var ännu tydligare: "I första bytet ska de inte vara i vår zon, jag vill se minst två tacklingar och byter ska avslutas med antingen ett mål eller blockering." 

#5 tog detta på allvar och visade vad svenskt stål är redan efter 5s då han placerat två spelare med en tackling vågrätt på isen. Vad jag inte visste var att Notan identifierat en av spelarna som kastat vår flagga och meddelat #5. Det var han som stöp i isen. "here’s for the flag…". 

Det visade sig dessutom att #8 valde rätt klubba när han köpte en Warrior då han i sann Gordie Howe anda snurrade upp hela laget och la in den i femte hålet…

Matchen slutade till slut med vinst 8-2 och det är inte mycket säga (kul för #12 att göra mål på sin födelsedag). Inte mycket till motstånd. 

På kvällen åkte vi för att titta på Toronto Argos seriepremiär i Canadian Football. Som American Football med några skillnader (googla). Riktigt coolt och en helt annan atmosfär än på baseball. Det blev riktigt spännande men "vi" vann med 20-19. Även här visade det sig att många tydligen var riktiga hardcore-supportrar. Efter matchen hade guiden Anna fixat en "meet’n greete" på innerplan. Riktigt coolt vet dock inte om det var mammorna eller barnen som gillade det bäst. Satan vad stora spelarna är! 

Dags att sova men en sak som stör mig här är den tunna plasten och ljudet när spelarna konstant går och klämmer på dessa förbannade plastflaskor…

Dag 5 Fredag (Gameday #3)

Wrestling….

Dagen började med sovmorgon och lite häng vid poolen för att sen åka ut till arenan. Dagen till ära hade vi fått någon skön statist från Sopranos till busschafför. Med en skön hes bostondialekt och en löjligt aggressiv körstil rattade han bussen igenom Essingeleden på nolltid. Det bästa knepet verkade vara att lägga sig till vänster i de fem filerna för att sen rivstarta iväg, blockera de övriga fyra fälten och svänga höger. 

Detta var dagen då själva turneringen började. Vi är 11 lag i gruppen och vi måste komma top 3 för att kunna ta oss till final. Bara att vinna allt stort så är det klart trodde vi. Nope, insläppta mål går före gjorda här. Märkligt att premiera defensivt för offensivt spel, men nu är det så. Väl där konstaterade vi även att #15 utökat ledningen gentemot #21 i tävlingen "Glömska". Nu är det hälkoppen som är borta. Dock är jackan återfunnen. 

Vi var i hallen i god tid och konstaterar att det är ett jä-a liv på föräldrarna här. Det är fuck hit och fuck dit hela tiden. Man skriker på motståndare, domare och egna coacher. Domarna visar de föräldrar som beter sig värst (såg ett sånt fall). Dessutom verkar man inte ha några regler gällande tröjfärger på turneringen. Lila mot lila eller svart mot svart är inga problem. Livsfarligt och idiotiskt tycker jag. En gammal domarkollega, Carl Friday, dök upp och han sa att han aldrig sett detta innan. Nu har iaf Straight Leg Olsson en uppgift att kolla upp inför varje match så vi inte hamnar i samma situation. 

Den första matchen mötte vi Scarborough Tornados och om vi fick en bra start igår, var detta tvärtom. Vi kom knappt ur egen zon. Efter ett tag släppte det och vi kunde ganska enkelt vinna med 8-2. 

Efter matchen stod föräldrarna och firade med flaggor när spelarna gick förbi. Det gör man tydligen inte ostraffat, för de fick tydligt veta att "We know who won. You don’t have to shout it in our faces!"

Efter matchen åkte vi till en stor outlet 15 min ifrån hallen. Där visade det sig att vår enda finska mamma på resan tyckte att det äntligen började lukta som hemma, nämligen bastu! Nu visade det sig vara en gräsbrand som precis brutit ut bredvid den uteservering vi satt vid och åt lunch. Tur var att brandkåren kom. 

Några presenter och ett par skor senare var vi på väg tillbaka till hallen. 

Dags för match #2 i turneringen. Vi visste bara att The Blues förlorat sin första match och att Cissi pratar med deras coach som var mycket trevlig. Det var han inte i game mode…

Innan matchen lyckades Cissi ytterligare än gång att få något helt annat än en liten nachostallrik som hon beställde till #21. Som om det finns en utomjordisk kraft dyker självklart matmomstren #12 och #30 upp från ingenstans och glufsar i sig. 

Vi satt (som vanligt) kvar i bussen när matchen startade och låg under med 0-1 efter 8s. En ganska medioker mental inställning hos killarna i första, men vi ledde ändå med 2-1. Sen började det…. Vi visste när vi åkte hit att det kan bli tufft och hårt så nog var vi förberedda. Vi var dock inte förberedda på att The Blues helt plötsligt skulle börja tacklas med armarna i huvudet. Trots idoga försök att få domarna att agera (jajamen, Coach Gleisner var tillbaka i good old days) så struntade de helt i det. Lite instruktioner till spelarna som: Upp med huvudet, slå inte tillbaka, tryck till dem hårt när det är läge osv. förändrade matchbilden helt. Vi var ÖVERLÄGSNA i det fysiska spelet. #12, #9, #17, #15, #5 och många till gjorde så att det flög kanadensare över hela isen. Coachen (den trevliga) i Blues gick tom in på isen och skrek på domarna efter en klockren open ice från #9. 

Slutet av matchen handlade bara om att hålla oss skadefria då det ena överfallet följdes av det andra. Stackars #16 fick ta otroligt mycket stryk men vek aldrig ner sig. Respekt!

Vinst med 5-2 och trots överlägsen målskillnad och full poängpott är vi ändå bara 4. Märkligt… 

När jag skriver detta är jag rätt slut. Jag är sjukt stolt över grabbarna som inte viker ner sig utan tvärtom vinner den fysiska matchen mot ett kanadensiskt lag i Kanada. Detta tar vi med os hem och låter lagen där hemma känna på samma sak. 

Man of the match Game 2 #16

Återstår bara en sak nu. Krypa ner i sängen och somna till världens mest meningslösa sport/underhållning… Wrestling…

Over and out…

Dag 3 Onsdag (spelledigt)

Äntligen!!! Som jag har längtat. Detta var dagen då vi skulle få besöka motsvarigheten till Dollarstore!!!! Nä, jag skämtar såklart. Det var dagen då vi åkte till Niagarafallen! 45 min försenade (trafiken är Essingeleden x 3) kom vi äntligen iväg. Självklart har Cissi förberett olika quiz för bussresorna, så vi betade av 2 st på vägen dit. Resan tog ca. 1,5h och det jag slogs av var att det inte låg mitt ute i ingenstans. Helst plötsligt var vi bara där. Kanadas Las Vegas på ena sidan och Staten New York, USA på andra sidan. Första intrycket var mäktigt, och bättre skulle det bli. Media Manager Peo placerade först upp oss för ett traditionsenligt lagfoto och därefter hade vi skaffat biljetter till "Behind the falls". För att huvudtaget ta sig någonstans på denna resan måste man uppenbarligen gå igenom flera mil med flygplatsstolpar i ringlande serpentiner, så det blev lite kötid igen. Efter ett tag hittar #16 en biljett på golvet. Jag bryr mig inte ens om att fråga #21 och #32, som jag är ansvarig för, utan det måste ju vara någon annans. När alla visar upp sin biljett visar det sig att #21 inte alltid har koll på läget, det var hennes. 

Behind the falls var riktigt häftigt. Vi tog hissen ner i berget och knatade omkring i berggångar som ledde fram till det forsande vattnet. Mäktigt tryck!! Vi kom också fram till en platå som var precis där vattenfallet "landade". Tur att vi fått kycklinggula regncapes att använda för det stänkte rejält. 

När vi kommit upp ur katakomberna hade moder natur slagit igång värmeelementet på fullt. Det blev en galet varm promenad fram till Hard Rock Café där vi skulle äta lunch. För mig blev det en sallad (!) då jag märker att kläderna krymper för varje dag som går. Lite märkligt att förbeställa maten när det ändå ska beställas på plats en gång till, så för gick det 30min extra. Överhuvudtaget är det ganska formellt gällande barer och restauranger här. Man kan inte bara stövla in för en öl i baren, utan man måste bli placerad vid baren. Märkligt och ineffektivt. 

Vid ovan nämnda restaurang hittade #10 en kvarglömd keps, när alla gått, som han självklart tog med. Jodå, nu var det dags för andra barnet till Reseledare Cissi, #15, att ställa sig till skaran av de som glömt saker. 1-1 mellan #21 och #15. 

Tillbaka till bussen och quizz 3 och 4. Vuxenlaget vanns av äkta paret Jansson och barnlaget vanns av det inte lika äkta paret #12 och #20. Det ryktades om att det ev googlades i det laget men jag kan inte tänka mig att en Gleisner skulle fuska så…

Efter 1h bussfärd landade vi på Pro Hockey Shop. Vilket ställe!!! Där fanns allt! T.o.m. en avdelning för domare (ja, nog blev jag allt lite sugen på att okynneshandla) men jag nöjde mig med ett par tofflor. Kidsen däremot hade julafton. Hur många klubbor som helst att provskjuta och glädjande nog hittade #8 en klubba till kommande match. Helt plötsligt var det inte lika viktigt med en CCM för honom men nu är ordningen återställd. 

Sista stoppet på vägen hem var på ett outlet i det subtropiska klimatet. Jag blev i stort sett idiotförklarad när jag och Cissi ville sitta i solen, men skit samma, jag älskar värmen!!

Just ja, #15 leder nu ligan över syster #21 med 2-1 då han förlagt lagjackan på någonstans. 

Kvällen sköttes i egen regi och många spelare hängde med sina ledare ut på byn för att avnjuta middag och första finalen i Stanley Cup slutspelet. 

Själv gick jag, Cissi och Straight Leg Olsson till Scotiabank Arena för att se Legends Row. 

Därefter gjorde vi ett besök på Craft Beer Market för att se matchen. Cissi beställde en liten nachostallrik med dip till sig själv, men någonstans längs vägen blev det galet då hon uppenbarligen beställt nachos till hela restaurangen. 

Matchen går till overtime och självklart missar jag det avgörande målet då blåsan gjorde sig tillkänna. Det kommer nya matcher. Apropå blåsan, en sak jag funderat på här, de är ganska långa här så varför har de överallt så låga pissoarer?

Over and out….