Kaffet är gott…
Så, nu är vi på plats i hockeyns huvudstad Toronto. Resan hit lämnar jag över till vår eminenta reseledare (och min sambo) att recensera. Du hittar det här https://cissiblogg.blogg.se.
Dag 1 Måndag.
Jag äter inte frukost, det är sen gammalt. På sin höjd en kopp kaffe (eller många om det är gott). Men den här frullen de har på hotellet kan inte ens jag motstå. Efter att jag vaknade tidigt (jetleg light) knatade jag ner till frullen vid 06.00konstaterar
jag att den öppnar 06.30. Men det var verkligen worth waiting for! Ostskivorna, jag gillar ost, var cm-tjocka bitar. All onyttig typ av müsli/flingor man kan tänka sig finns här. Jag försökte hitta någonting nyttigt men det närmaste jag kom var den
tallrik gröt #21 lyckades hitta i sockermeckat. 1,5 h senare var det dags att ta bussen till Canlan Sports Center i North York. Det ligger ca. nordväst om downtown där vi bor. Om vi omvandlar det till botkyrkamått ligger det ungefär i Södertälje.
Väl på plats är det första som slår mig att man spelar "Chicken Fried " med Zac Brown Band på gymmet. Respekt! Här kommer jag trivas. Anläggningen är en liten privatägd hockeyhall med 6 rinkar, 37 omklädningsrum, sportsbar, pizzabutik och sjukt trevliga vaktmästare.
Vi har fått lyxen att ha samma omklädningsrum under hela vistelsen här och omklädningsrummet är grymt. Egna platser i egna bås med bra förvaringsutrymmen.
Vi skulle alltså ha en träning som tisdagens motståndarcoach, Mike, skulle hålla i. För många spelare var det första gången de skulle få uppleva en liten rink (för er som inte vet vad det innebär, googla). Självklart har de då placerat oss på den rink som har samma mått som hemma i Tumba. Order till den trevliga vaktmästaren, gör om och gör rätt! Liten rink it is. Själva träningen var helt ok, men det märktes att huvudet inte riktigt var med hos spelarna i början. "Not a good start, not a bad start" var bedömningen efter första övningen. Kapten #12 fick sig också en skopa för att han inte lyckades väcka laget. Man använder sina kaptener här borta. Många nya övningar för oss och bra info inför turneringen hur kanadensiska lag tänker och spelar hockey. Mitt under träningen började jag dock ifrågasätta Mike’s hockeykunnande när han tyckte att vi var "great shooters". Helt obegripligt när inga puckar gick i nät, utan antingen stoppade #32 och #31 dem eller så satt de i plexit. Dock lyckade #17 med konststycket att dela en puck på mitten och #8 sin klubba på mitten. Detta skulle visa sig vara ett större problem än befarat.
Näst på schemat var lunch i egen regi. "Ta något lätt för vi ska äta 3-rätters om ett par timmar" var direktivet. INGEN (inte ens undertecknad) lyckades med detta utan det fylldes på med ohyggliga mängder, KFC, burgare, pasta och Thai. Detta renderade i en middag där i stort sett allt inkl. efterrätt lämnades på tallriken. Självklart gäller inte detta Mr. Buffé (Högberg), #12 och #31. Dessa herrar har helt enkelt en mage mer än oss övriga.
Nåväl, samling 14.20 i lobbyn för en promenad till CN-Tower (en av världens högsta byggnader). Alla på plats vid utsatt tid förutom #23 vilket innebar en mindre språngmarsch istället för en behaglig promenad. CN-Tower är högt, väldigt högt! Jag som inte är kaxigast i världen när det gäller höjder fick välkommet sällskap av VIP-Frånberg och Coach Z i min höjdrädsla. Med gemensamt mod tog vi oss upp i tornet och det är jag glad och stolt över. Skithäftigt!!! Det fanns tom ett parti med glas som man kunde gå på och se ner på marken men där gick min gräns.
Nästa punkt på programmet var en MLB match mellan Toronto Blue Jays och Baltimore Orioles. Hur häftigt som helst! Grymma platser och varmt väder. Matchen var precis så underbart seg man kan tänka sig men samtidigt fascinerande. Det där med regler var något inte många hade koll på. Mr Buffé basunerade stolt ut efter 10 min att nu leder minsann Toronto med 7-5. Då stod det 0-0!Tur då att Mr Media Peo hade koll och guidade gänget rätt i regeldjungeln.
Ölen kostar 149kr för en Stella, så det blev inte något sjöslag direkt. Däremot lyckades Blue Jays organisation förmodligen öka sin omsättning markant då det visade sig våra spelare var riktiga hard core-supportrar och köpte upp en massa kepsar och tröjor. Blue Jays verkade ha smugit in på mina matchgenomgångar för de tog min devis "Det viktiga är inte att vinna, utan att förnedra" till fullo och vann med 11-1. Efter en något lugnare promenad hem, blev det en sen läggning.
Dag 2 tisdag (gameday #1).
Hockey Hall of Fame!!!! Så coolt att få se detta. De vet verkligen hur man hyllar hjältar här. Otroligt välordnat museum med en specialutställning för Gordy Howe och Wayne Gretzky dessutom. Kändes smått surrealistiskt att stå bredvid The Stanley Cup! De hyllar verkligen alla som gjort något stort för sporten och inte bara de mest kända spelarna.
Man kunde även testa att vara målvakt mot virtuella NHL-spelare. Coolt att det kom puckar farande ur väggen. SM-vinnaren, målvakten och målvaktscoachen Mr Z lyckades med konststycket att stoppa 0 av 8 puckar. Skönt att veta att våra egna målvakter stoppade betydligt fler.
Man kunde även skjuta mot Henrik "The King". Där imponerade #27 stort och vann kampen överlägset. För egen del känns det skönt att jag vann både över #12 och Coach Notan.
På eftermiddagen var det äntligen dags för första matchen. Motståndet var Peterborough Petes. Tyvärr ville arrangören imponera på oss och spela i den "fina" hallen så tyvärr fick vi spela på stor rink.
Bortalag innebär mörka dräkter i Kanada. Tur var väl det för trots minst 4 direkta frågor om tröjan är med lyckades #11 lämna kvar den vita tröjan på hotellrummet.
Uppställning för nationalsång, men inga domare. Efter 5 min tålmodigt väntande glider 2 huvuddomare och 1 linjeman (!) in på isen. En mäktigt distad version i minst 113 dB av nationalsången gjorde spelarna så förvirrade och lomhörda att de släppte in första pucken efter 30s. Vi lyckades spela upp oss och på det hela var vi det bättre laget och faktiskt även det mest fysiska laget. Noterbart är också att #8 hade problem med sin reservklubba till den milda grad att han skickade en coach runt halva York för att hitta en ny utan resultat. Det slutade med att undertecknads klubba blev godkänd. Tyvärr blev det torsk med 4-6 men det var skönt att vara igång. Efter matchen blev det lite mingel i baren mellan spelarna och ledarna. Lite coolt att man redan från 11 års ålder har kostym till matcherna i Kanada.
Kvällen blev lugn med en öl i hotellbaren framför returmötet i baseball på tv. Märkligt att Blue Jays förlorade mot Orioles denna gång, men de var nog upptagna med att spotta tuggtobak (ja, de gör det).
Så, första intrycket av Kanada är fantastiskt. Toronto är en otroligt häftig stad, människorna är supertrevliga men viktigast av allt…. Kaffet är gott!!
Over and out….
Kommentarer
Trackback
