La Pizzeria Tuna och gamla legendarer
Så har näst sista dagen i detta märkliga land avverkats. Vad har då hänt? Jo, jag slutar aldrig överraskas över den organisation alla delar av Spanien levererar. Här är det en självklarhet att den lilla fingerborg av bbq-sås som är beställd till maten
serveras 1,5 h innan själva maträtten blir beställd. Här är det en självklarhet att mitt under en match hoppar en ny domare in på planen och hävdar att han ska vara med för att se och lära. Vem han är vet ingen men å andra sidan verkar ingen bry sig ändå.
I det här landet är det en självklarhet att man som förälder tar med sig megafon, gastuta och allmänna huliganfasoner (vilket iof är uppfriskande) till läktarna.
Förutom matcherna (kommer till det senare) kan jag meddela att José Maria Olsson Gonzalez hittade La Pizzeria Tuna på lunchen. Här spatserar han stolt som en nordisk fura in i baren med bar överkropp och genast vinner han de lokala tunaisternas respekt
med orden: "idag är det varmt" (ca 41 grader enligt Pohlmans efterstädare). På samma lokala etablissemang inmundigade även undertecknad sin lunch i form av fyra muffins och två cola. Tiden fanns helt enkelt till annat under dagen som innehöll fyra
matcher i båset och fem som domare. Ryktet säger att Olsson lyckades bli FB-vän med hela kvarteret förutom alla finnar som bosatt sig utanför Åbo.
La Pizzeria Tuna och Don Norstedt
Som utomstående kan jag någonstans förstå hur skönt det är att vara inlinesförälder contra hockeyförälder...
Dagen började iaf i ottan genom att konstatera att ingen annan har ett alarm som jag kan acceptera. Jag gissar att om dessa larm ljudit i Tjernobyl hade olyckan ganska enkelt kunnat avstyras.
Vid den första matchen fick jag som coach vara med om något jag aldrig tidigare upplevt. Ett lag som inte sov vid en morgonmatch i de första 15 minuterna. Nej, hör dammades det på ordentligt från första sekund och det lag som då låg tvåa i tabellen (ledsen,
alla har så konstiga namn så jag minns inte vad de hette) betades av med kraft och effektivitet.
När laget och andra pappor i min närhet fick åka hem för att bada och äta pizza fick jag ägna mig åt att motivera för en icke engelskspråkig lagledning att jag ser bättre om pucken är inne en meter från mållinjen än vad de gör 50 meter ifrån.
I match två röjdes det runt rejält i rostern. Helt plötsligt lyckades våra killar att ta plats som forwards. Förvirrat, osjälviskt och en synnerligen imponerande ovilja att skjuta gjorde ändå att vi lyckade knäppa till motståndarna med 6-2. I denna match
fick jag dessutom uppleva en annan sak jag sällan får vara med om. En upphämtning från ett 0-2 underläge. Stor förtjänst till detta var #13 som fick nog och dammade in förlösande 4-2 genom ett rungande slagskott.
Killarna drog sedan iväg själva på laglunch medans undertecknad besökte supportrarna Olsson och Norstedt på La Pizzeria Tuna. Efter två matcher som lila-randig var det sedan dags för dagens tredje match. Seger där och det krävdes endast oavgjort i den
sista matchen för gruppseger. Om man tar bort de första fem minuterna i matchen så kan man konstatera att inlinhockey kan vara tom poetisk och vacker (Ranelid har enligt hörsägen noterat ett poem i ämnet). 15-0 i en fullständig urladdning. #12 lyckades
kötta (ja det är så han gör mål) 4 baljor och blev utnämnd till man of the match.
Helt emot alla regler beslöt vi oss för att innan sista matchen behövde kidsen närin. Coca-Cola, pepsi cola, fanta, Twix, polly, chokladbollar m.m blev resultatet. Som tidigare beskrivet var vi tvungna att få med oss en pinne mot (i mitt tycke turneringens
bästa lag förutom oss). Nu hände det
#2 förvandlades till Hampus "Elderbrin" "Jeff" Stenberg och dunkade slagskott från backlinje så varken målvakter eller motståndare förstod vad som hände. Nätet stod som en strut!
#13 förvandlades till Theo "Foppa" Norstedt. Ingen förstod vad som hände när han gjorde mål när alla trodde han skulle passat och gav assist till öppen kasse när alla trodde han skulle skjuta.
#12 William "Erik Karlsson" Gleisner styrde från sin backposition och när det inte fanns passningsvägar körde han sonika upp och gjorde mål själv.
Till detta ska vi lägga till den sjuka effiltiviten vårs finska kompisar har. Är det skottläge blir det mål helt enkelt. Längst bak har vi vår spanske vän Barba-trött som bara vaknar till liv fyra gånger per match och det är då motståndarna har pucken.
Och som han vaknar då. 46-5 i målskillnad säger det mesta.
Gruppsegrare!!!!
Imorgon brakar det loss 10.30 med semifinalen. Ingenting som vi gjort betyder ett smack längre. Nu är det bara att nollställa hjärnan. Imorgon kör vi!! Är ni med?
Go Foge Rollers!!!!
Kommentarer
Trackback
